Jag fortsätter figurera här, som er motpol... Jag är ju killen som bara behöver gå utanför dörren så tror barnen att det är julafton, men jag försöker ändå raka mig så ofta jag kan/orkar. För jag har fått min beskärda del av ansiktshår. Jag önskar jag kunde dela med mig lite till er guys, men tyvärr.
Tänkte citera Samuel (tror jag!) i en kommentar: "Alla kommer bli rädda för oss. Ungefär som om vi vore punkarna i högstadiet."
Jag tror du missförstått, alla kommer bli rädda för er, eftersom alla vet att där det finns fjun finns det moppar, och de kan köra fort om de är trimmade... så vad jag försöker komma fram till är att ni borde ta fram trimmern och göra processen kort.
Undrar om det gör ont med vax på överläppen?
onsdag 1 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jimmy jimmy. Ingen var rädd för mig på högstadiet, eller hur? Och nu är det dags att ta igen med råge. Med min mustasch ska jag äntligen sätta mig i respekt hos högstadiemaffian, så de slutar att kasta kottar på mig när jag går förbi. Är det för mycket begärt att få lite respekt!
Och om det inte funkar så är jag iaf snygg. Mustaschklubben - för att det är snyggt med mustasch.
:)
hmmm. jag var rädd för dig. haha.
Grabbar, syftet med bloggen var ju att lägga upp bilder på era mustascher, men det verkar som om reflexion kring ämnet väger minst lika tungt... Redan dags att ändra syftet? Jag menar, en god reflexion är lika god som en vacker mustasch om inte mustaschen ser ut som skit, ett stycke bajskorv placerad på överläppen, likt ett monument av misslyckandet över, kontra viljan, att vara man.
Jimmy har en poäng. En välriktad reflektion kan betyda minst lik amycket som en välansad muscha. Men kom ihåg att en bild kan vara värt tusen ord.
För övrigt vill jag rekommendera Gyros hemsida där man kan läsa intressanta intervjuer.
Tjena musch på er!
Jag tycker det är bra att den här diskussionen kommer upp, det här till syftet även om det inte uttalat. Jag kan bara säga att Jimmy hade ju redan på högstadiet en rätt stor musche eller skägg eller vad det var - vilket ledde till att iaf jag fick rätt mycket respekt för honom - eller kanske mer rädsla för honom. En kille i högstadiet med stort skägg är rätt ovanligt ändå. Men sen när jag lärde känna honom många år senare (då jag själv hade fått lite ansiktshår) insåg jag vilken fin kille han är - trots muschen. Vad jag vill ha sagt med det här vet jag inte.
Skicka en kommentar